Hämnden är Ljuv

Det var en gang en man pa sin alders host som bodde ensam i ett hus ute pa en vingard dar han har levt under sina aldre dagar. Denna man skrev den vackraste poesin. Han skrev texter som kunde fa den storsta manniskan att falla och den kallaste att smalta.
Men han vagrade dela med sig av texterna. Han lat dem aldrig bli publicerade eller ans bli lasta av nagon annan an han sjalv.
For att trots sin fina poesi sa hade han en stor ilska inom sig, ett vrede och en frustration som han envist holl fast vid. Och det har var hans satt att hamnas pa varlden. Att skriva det vackraste som nagonsin har skådats, och sedan undanhalla det fran manniskan.
Han ville hamnas for att efter tusentals ar av civilisationer har manniskan fortfarande inte lart sig att alska.


Nu ska jag ga och tanka pa hur jag ska bli rik och ta over varlden.

/ feizi


thousandwhats - en blogg av 3 killar från Västerås