november 17, 2008

Patrioten

Det ar inte latt att kanna sig svensk i Sverige ibland nar man ar en kille som jag. En kille med persisk bakgrund. Fastan jag har bott dar hela mitt liv, kan mer om svensk historia, kultur och politik, och har en battre svenska an genomsnitt svensken.
Jag markte det varje dag. Nar jag var i affaren, nar jag var ensam utlanning vid ett bord eller t.o.m. nar jag gick genom ett villaomrade. Nu ska jag kanske inte vara fordomsfull, men tro mig, den finns dar i deras blickar. Ska han sno natt, ska han inte dra till med nat blatteslang snart, eller va fan gor han har. Som manga utlanningar fick jag utharda detta och acceptera det som det var. Manniskans framsta formaga ar ju trots allt att anpassa sig. Men efter ett tag sa kontrade integrationen, och man markte att allt man kunde var svenskt. Man at, drack och andades svenskt. Man var svensk.

Detta samband vaxte och blev starkare efter att jag bott utomlands en langre tid och aven varit ute och rest en del. For det var forst da, nar jag jamforde Sverige med andra lander, det fina tradde fram och blev annu klarare. Jag markte vilken patriot jag ar och hur stor min karlek ar for Sverige. Mitt land.

/ feizi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

thousandwhats - en blogg av 3 killar från Västerås

Inga kommentarer: