Västerås-syndromet del 2

Västerås! Sveriges 6:te största stad, men utan tvekan Sveriges mest unika stad.

Det är som om staden ar inhägnad av en bubbla, som om staden vore en snöglob. Hela existensen inifrån denna snöglob påminner mycket om en reality-show. Och utifrån följaktligen som ren underhållning.
Väl inne i bubblan så är det precis som Pedram säger, att alla strävar efter att bli superstars. Och de som lyckats har oftast blivit det utan några särskilda åstadkommelser eller belägg.
Precis som i en reality-show finns det också pakter mellan de segregerade grupperna. Skillnaden mellan pakterna mellan grupperna i Västerås och, säg Robinson, ar att i Västerås ar de lite mer undermedvetna men ändå fullt tydliga.

Kampen om att bli en superstar övergår till kampen om de coola ligorna. Man vill bli accepterad av och umgås med dessa ”coola” gäng som har access till den ljuva nektar som Västerås kan erbjuda. Har man tur kanske man till och med blir bjuden på efterfest. Åååh, de härliga efterfesterna där stadens elit samlas for en IQ-befriad vistelse, medan alla dödliga människor har gatt hem och lagt sig.

Denna text kan anses som en negativ återspegling och verka som att jag exkluderar mig själv från dessa patetiska(?) människor. Inte alls, jag är lika mycket insyltad i denna härva som en muslim är i en skälvmordsbombning. Jag älskar att vara västeråsare med alla våra säregna drag och konstiga uppföranden. För ytlighet och strävan efter något (abstrakt eller ej) bidrar till blomstring och kreativitet. Ytlighet behöver inte vara något negativt, utan kan mycket väl vara en av människans största tillgångar. Men samtidigt kan den också bidra till hjärndödhet och negligerande. Det är upp till dig hur du utnyttjar din ytlighet.

Som avslutning vill jag säga att sommar 2009 närmar sig med stormsteg och jag kan inte vänta till att få spendera den i Västerås, min stad, där sommaren är som bäst.

Er för evigt / Feizi




Dela detta inlägg på Facebook
thousandwhats - en blogg av 3 killar från Västerås