Att byta ut lycka med oforstorbarhet

Manniskan ar en sarbar och primitiv varelse. Som latt hamnar i hysteri nar den blir sarad, radd eller nar livet ger den en small i brostet och slar luften ur den. Smallen lamnar kvar en klump av depression och angest, som kryper upp pa den och det kanns som att den aldrig kommer att forsvinna.
Ens kanslor ar sa lattmanipulerade. De anpassar sig till det som hander just nu i din vardag. Om du forlorat ditt livs karlek sa kanns det som att du kommer do. Om du sitter och njuter av sallskapet av dem du alskar sa kanns det som att du har allt du behover och lyckan ar oandlig. Livet leker med dig med sina knep, den slanger dig in i en vagg for att sen hoja dig till skyn och sen rakt ner i skiten igen.

Han blev trott pa att alla daliga stunder i sitt liv tyngde ner honom, gjorde honom sarbar, saktade ner hans resa till sitt imperium.
Sakta men sakert bearbetade han bort sitt daliga attribut. En lang och komplicerad kamp som satte mycket pa spel, manga forlorade vanner och annu mer ovanner. Han borjade bry sig mindre om allt, tog at sig mindre av saker. Han byggde ett hart skal runt sig sjalv. Han blev oforstorbar. Hybrisen tog over och vagen till hans imperium var nu given. Han blev som ett berg.
Berget var stabilt, starkt och orubbligt. Men samtidigt monoton, likgiltig och obarmhartig.
Nu var alla highs inte sa hoga langre, de var bara ok. Mycket av gladjen var borta, och med antiklimaxen forsvann nu ocksa klimaxen. Han bytte ut lycka mot oforstorbarhet.

Sen kom sommaren de flyttade pa berget.
De kom som en orkan, slog undan benen under honom. De krop in under hans hud och fyllde hans brost med eufori. Deras tillvaro forgyllde hans existens. Odet kom ikapp honom och de blev nu till Ett.
Men blir han sarbar nu? Tank om deras karlek gor honom svagare.

Karlek ar smarta, karlek gor ont. Och vad vore livet utan smarta.

Tack for att ni ger mig smarta, tack for att ni gor mig sarbar. Ni vet vilka ni ar.
Saknar er.

Forever yours / feizi